Barna å jag har varit bort till "blå gården", där Paloma försvann i söndags, i omgångar å spanat, lockat, lyssnat, men utan resultat. Har även vidtalat Vaktis å han tog det faktiskt seriöst å lova att ringa min mobil om han sku få syn på henne nånstans.

Det här kan synas som en bagatell: "bara" en fågel, men för oss har hon ju varit en familjemedlem å Hon fattas oss väldans mycket, mer än vi nånsin trott faktiskt.

I natt har tankarna snurrat; undra om hon krupit in å gömt sig nånstans, om hon håller på att frysa ihjäl eller kanske, förhoppningsvis att Hon flugit in till nån familj? Känns som icke troligt att hon överlevt utomhus i detta väder, men så länge vi inte hittat henne, död eller levande så går vi omkring med en gnagande ovisshet.

* * * * * * * * * * * * *

I drömmens värld blev det sedan Dotra jag va ute å leta: med ficklampa i mörkret, blåsande kallt å regnigt. Ensam å ängslig sökte jag överallt; i cykelskjul å källartrappor, buskage, trappuppgångar, t.o.m soprum å ingenstans fanns Hon!

* * * * * * * * * * * * * *

Vakna alldeles kallsvettig å begrunda vilka spratt det undermedvetna kan spela en orolig mammans sinne. Vilken ofantlig mardröm det måst vara när det verkligen är verkligt: det är ens Barn som är borta!

Tankarna gick då osökt till Engla å hennes Mamma. Fick snudd på dåligt samvete eller snarare skämdes jag ett tag i nattmörkret: för oss har det försvunnit en undulat å visst det är tråkigt, MEN min Dotra lever å Sonen mår efter omständigheterna bra.

Fast det är j@>£i¤# tyst i lägenheten, inget hemtrevligt kvittrande...

:ó[